Nyhetsbrev
Nytt projekt i Brasilien
Under år 2011 startades ett nytt projekt vid vår verksamhet i Brasilien. Projektet riktar sig till barnens mammor och andra anhöriga som inte har något arbete. Även några av de äldre tjejerna som går i extraskolan deltar i projektet. Tanken är att skapa en meningsfull sysselsättning och en liten inkomstkälla för dessa kvinnor för att förbättra deras självkänsla och deras försörjningsmöjligheter. Förhoppningen är att även förhållandena för barnen därigenom ska förbättras.
Gruppen kallar sig Grupo Mulheres Guerreiras da Babilônia och det betyder ungefär Babilônias kämpande kvinnor. Initiativet till gruppen togs av personalen på plats och består idag av 18 kvinnor. Det de gör är att dekorera väskor, necessärer och mobilfodral genom olika typer av hantverk som målning och broderi. Dessa säljer de sedan till turister som besöker extraskolan. Eftersom Babilônia ligger så nära Copacabana händer det ganska ofta att utländska turister kommer på besök. Genom att köpa kvinnornas arbete hjälper de på ett positivt sätt familjerna i området.
Målet är att gruppen ska bli självförsörjande, men än så länge behöver de ekonomiskt stöd för inköp av material och maskiner. Insamlingsstiftelsen Gatubarn har bidragit med en summa så att de ska kunna investera i symaskiner och de har även sökt bidrag på andra håll. Vi hoppas så småningom kunna sälja kvinnornas arbete här i Sverige.
Vill du stödja kvinnorna i deras arbete? Sätt då in ett bidrag på vårt 90-konto
(PG 900401-1, BG 900-4011) och märk betalningen "Kvinnogruppen".
Stiftelsen Gatubarn, februari 2012
Volontärsbrev
En liten berättelse från min tid som volontär på Escolinha da Tia Percilia.
Första mötet!
En vinterdag i början av juni, som här i Rio de Janeiro kan innebära 25 grader varmt och strålande sol, möter jag upp med en glad och välkomnande Vera Rufino vid strandpromenaden i Leme. Under tiden som vi promenerar uppåt berget till Babilônia, berättar Vera om skolans verksamhet och dess historia. Vera har varit med och arbetat sedan starten av "Escolinha Tia Percília" för mer än 20 år sedan. Hon berättar stolt om hur verksamheten utvecklats från få barn och en enkel lokal, till många barn och en ordentlig skolbyggnad. Backen upp till skolan är ganska kämpig i värmen, men Vera hälsar glatt på alla vi möter längs vägen. Det märks att hon är välkänd här i Babilônia.
Barack Obama bad om att få besöka just den här platsen!
Idag är det min första dag som volontär på skolan "Escolinha Tia Percília" (vilket betyder ungefär faster Percílias lilla skola) i favelan Babilônia. Det här området, likt många andra fattiga områden i Rio, ligger bara ett stenkast ifrån det turisttäta Copacabana. Babilônias invånare är priviligerade med en magnifik utsikt från dess läge uppe på en av alla bergssluttningarna. Här uppe på toppen spelade man på slutet av 50-talet in filmen Orfeu negro. En galen karnelvalstappning av den grekiska mytologins historia kring Orfeus och Eurydike, vilket i år ledde till att Barack Obama bad om att få besöka just den här platsen, så blev tyvärr inte fallet då han istället fick besöka den mer välkända favelan Cidade de Deus (Guds stad). Men Babilônia behöver inte vara allt för ledsna, då de hade finbesök av
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon året innan! Läs mer om hans besök här!
Men, för att återgå till min dag så får jag ett varmt välkomnande av alla kvinnor som jobbar i skolan, allt från lärarna, de nyfikna eleverna och självaste Dona Percília. En underbar och varm äldre kvinna, men med skinn på näsan som skämtar och skrattar mest hela tiden, även om jag har lite svårt att hänga med i språket mellan varven. Jag har märkt att det är stor skillnad i språkbruket mellan de olika samhällsklasserna och områdena även inom Rio de Janeiros gränser.
Anna Mellin och Tia Percilia
Vattenreningen, en viktig källa!
Det är fascinerande att se en helt annan stadsdel träda fram så här nära turismen och välkända Copacabana med sin långa strand. Men även här i favelan är det stora skillnader. Det är inte ovanligt att ett fint och välbyggt hus med putsad fasad, som lika väl skulle kunna vara en vanlig medelklassfamiljs hus, står granne med ett riktigt ruckel utan ordentlig dörr byggt av plåtstycken och diverse plankor. Escolinha Tia Percília har ett fint hus med fyra våningar, samt en gräsbelagd terass högst upp som fungerar som vattenrenare av regnvattnet. Regnvattnet renas via gräsmattan och samlas ihop i ett stort vattenkärl för att användas till skolans behov, vilket är en viktig källa då vattenförsörjningen ibland inte fungerar, vilket leder till att toaletterna inte fungerar, att de inte kan laga mat osv., vilket gör att undervisningen dessa dagar ibland måste ställas in. Skolan har vidare tre ordinarie klassrum, och ett datorrum med flera datorer där eleverna lär sig söka på internet och arbeta med datorer. Det är en viktig tillgång till datorer för eleverna för diverse skolarbeten från den kommunala skolan, då de flesta inte har tillgång till dator hemma. Skolan saknar dock mellan varven elektricitet, det finns inget värmesystem i huset och det finns heller inget ordentligt regnskydd in till matsalen. Döm av min förvåning när det en dag knappt dök upp några elever för att det var för kallt, dvs. nästan 15 grader och regn!
Barnen är stolta över sina faddrar!
Min första dag avslutas med lunch i matsalen tillsammans med eleverna och förmiddagens lärare. På menyn står som vanligt visar det sig, ris och bönor. Men till detta serveras, nästan alltid, kött, kyckling, ägg eller fisk och sallad. Gott, det märks att det har tillagats med kärlek som Aninha i köket leendes berättar för mig. Efter min första dag så återkommer jag hit under veckodagarna i nästan två månader. Jag jobbar mest med att översätta alla fina brev som skrivs mellan faddrarna i Sverige och fadderbarnen på skolan. Det är kul när man får följa brevväxlingen och lära känna barnen mer! Och barnen tycker det är väldigt roligt att få brev och är stolta över sina faddrar. Det är ju vissa som har två faddrar, andra en och vissa har ännu ingen fadder. Ibland är jag även med i klassrummen, där jag pratar, leker och hjälper till så gott jag kan. Men mest är det roligt att bara umgås med barnen.
Jonglör gör stor succé!
En dag bjuder jag in en vän till mig som är jonglör (som jobbar med diabolo) som har en show för barnen tillsammans med en vän.
Nicos hjälper ett av barnen att lära sig diabolo.
Det blir stor succé och nästan alla vill testa på att jonglera efteråt. Men det är inte så lätt som det ser ut!
Barnen gillar kameror och att fota.
Och de barnen som inte jonglerar springer som galningar runt med våra kameror och fotar varandra och framförallt tjejerna verkar ha tränat en hel del på sitt poserande.
Bevaring av den atlantiska regnskogen
I slutet av juli har barnen vinterlov en vecka. Då passar jag och en vän på besök på att följa med Vera upp på toppen av berget i Babilônia. Uppe på toppen är utsikten fantastisk. Man ser sockertoppen, Jesusstatyn, och stränderna i Copacabana, Ipanema och Botafogo. Bättre utsikt kan man inte tänka sig! Det var även här uppe som huset fanns där Orfeu bodde i filmen. Men det är inte bara vacker utsikt, även fin natur och massa roliga djur, bl.a. stora gamar och små söta apor som hoppar runt bland trädgrenarna. Escolinha Tia Percília delar sitt hus delvis med samhällsorganisationen i Babilônia. En del av deras verksamhet är miljöfrågor som även ligger mig varmt om hjärtat som är utbildad miljöekonom. De har ett stort projekt för att bevara den atlantiska regnskogen som finns här på deras berg. De har bland annat trädplanteringsprojekt som pågår, där många av skolbarnens föräldrar är aktiva. Och det är ett viktigt arbete då den atlantiska regnskogen är hotad av avskogning i Brasilien.
Svenskt godis ger härligt sura miner
Tiden passerar allt för fort när man trivs och det känns som att jag ska åka när jag precis kommit in och hittat min roll i verksamheten. Men min sista dag i skolan blir väldigt mysig och vi äter svenskt godis till efterrätt. Kinapuffar, Ahlgrens bilar och Gott & Blandat är mycket uppskattat! Men djungelvrålen ger de flesta härligt sura miner!!
Jag hoppas snart få återvända och träffa mina nya vänner och alla goa barn!
Abraços
Anna Mellin
Stiftelsen Gatubarn, december 2011
Dags för en ny termin
Insamlingsstiftelsen Gatubarn här i Sverige samt barn och personal vid Escolinha Tia Percília i Brasilien vill passa på att önska alla en trevlig höst och hoppas att ni alla har haft en skön sommar med mycket sol och bad.
På grund av problem med verksamheten i Bolivia till följd av en konflikt med ledningen för verksamheten där, som beror på ekonomiska oklarheter på plats och bristande redovisning till styrelsen i Sverige, har vi inte kunnat sända medel dit sedan december 2010. Vi fokuserar i stället vår insamling till verksamheten i Brasilien och har i vår startat upp ett särskilt projekt för ungdomarna där som du kan läsa mer om nedan.
Nyheter från Brasilien
Barnen har nyligen återvänt till skolbänken efter några veckors vinterlov. Även denna termin hålls en kurs för barn över nio år om droger och dess negativa konsekvenser. Ansvarig för kursen är en polisman. Den polisiära satsning som inleddes våren 2009 i favelan Babilônia, där vår verksamhet finns, fortsätter. Syftet är att minska förekomsten av droger, våld och övrig kriminalitet i området. I början var invånarna skeptiska till den ständiga närvaron av poliser, eftersom polisen i Rio har rykte om sig att vara korrupt och våldsam, men relationen mellan de boende och de poliser som arbetar i Babilônia har förbättrats med tiden. Kurserna om droger är ett led i att minska droganvändningen, men bidrar också till att öka förtroendet för polisen.
Under några veckor i juli och augusti fick vi lite extra hjälp i verksamheten i Brasilien av en tjej från Sverige. Hon studerade portugisiska i Rio och hjälpte till med översättningar och annat när hon hade tid över.
Ungdomsfadderverksamheten
Nytt för i år är en större satsning på ungdomarna i verksamheten i Brasilien. Fokus har under många år legat på de yngre, men det är viktigt att inte släppa ungdomarna för tidigt då de lätt råkar illa ut om de saknar förberedelse för vuxenliv och arbete. Därför erbjuder vi nu ungdomarna yrkesförberedande kurser och ekonomiskt stöd för de som vill fortsätta på universitet och högskolor. Även föreläsningar och seminarier om hälsa, samlevnad, droger m.m. hålls inom ramarna för verksamheten. Detta finansieras genom ungdomsfadderverksamheten som innebär att faddrar bidrar varje månad men inte till ett enskilt barn utan till den grupp ungdomar som saknar personliga faddrar eller behöver extra stöd. Under våren har ungdomarna fått hjälp att efter intresse och de ekonomiska förutsättningar som finns hitta lämpliga kurser. Förutom ungdomarnas eget intresse har hänsyn också tagits till situationen på arbetsmarknaden inför valet av kurs. Det är viktigt att de ska ha goda förutsättningar att få ett arbete när kursen är avklarad. Det är också något som ungdomarna själva lägger stor vikt vid. Hittills har ungdomar påbörjat kurser för att bli frisör, massör, barberare samt datatekniker. De är mycket positiva till och tacksamma för dessa nya möjligheter.
Ungdomsfadderverksamheten är ännu bara i inledningsskedet, men vi räknar med att det inför nästa läsår också blir några ungdomar som kan få stöd för att påbörja universitetsstudier. De barn och ungdomar som vi arbetar med tillhör en grupp i det brasilianska samhället som i stor utsträckning är uteslutna från den högre utbildningen. Diskrimineringen mot de som är uppväxta i favelor, mörkhyade och fattiga är utbredd. De saknar dessutom ekonomiska möjligheter samtidigt som den statliga skolan ger en dålig förberedelse och stöd och uppmuntran hemifrån i de flesta fall är frånvarande. Ungdomarna som har gått i vår extraskola sedan de var små har fått en bättre förberedelse för högre studier. De har fått lära sig vikten av utbildning och uppmuntras att studera av vår personal. Genom ungdomsfadderverksamheten hoppas vi nu även kunna undanröja det ekonomiska hindret. Det är vi väldigt glada för och ser fram emot att kunna hjälpa våra ungdomar vidare till en bättre framtid. Hör av dig till oss eller anmäl dig via hemsidan om du också vill bli ungdomsfadder och bidra med 100 kr eller mer per månad!Många av föräldrarna till barnen i vår verksamhet och andra unga vuxna i Babilônia hoppade av skolan i unga år och har en mycket bristfällig utbildning, och därför också stora svårigheter på arbetsmarknaden. De får nu möjlighet att gå färdigt grundskolan via studieförbund som erhåller ekonomiskt stöd från staten. Vårt bidrag är att låna ut våra lokaler på kvällstid så att undervisningen kan hållas där.
Stiftelsen Gatubarn, september 2011
Escolinha Tia Percília fräschas upp
Verksamheten i Brasilien startade igen i början av februari efter att barnen haft ett efterlängtat sommarlov. De kom då tillbaka till en nymålad och fräschskola.
I november med avslutning lagom till sommaruppehållet hölls en kurs om droger varje fredag för alla barn över nio år. Ansvarig för kursen var en polisman som ställde upp på frivillig basis. Alla deltagare erhöll ett diplom efter avslutad kurs.
Förra året färdigställdes en datorsal och åtta datorer har nu kunnat köpas in. Datorundervisning har påbörjats och drivs av en lärare som ställer upp ideellt. Stiftelsen har även fått ett antal bärbara dator till skänks från ett företag i Uppsala och vi kommer att försöka se till så att dessa kan komma till Brasilien för att komplettera de datorer som köpts in. Med tanke på att närmare 170 barn tas emot i verksamheten, om än i två omgångar, finns det ett stort behov av utrustning. Förutom datorundervisning har barnen under det senaste året fått möjlighet att delta i lektioner i schack och gitarrspel. Det fortsätter även under detta läsår. Nytt för året är att en idrottslärare kommer att arbeta i verksamheten.
Stiftelsen Gatubarn, april 2011