Om Gatubarn

Det är svårt att hitta tillförlitlig aktuell statistik över antalet gatubarn. Den siffra som brukar användas är cirka 100 miljoner gatubarn runt om i världen. 40 miljoner av dessa finns i Latinamerika. Merparten har kontinuerlig kontakt med sitt hem och sin familj men har gatan som arbetsplats. Andra har inget hem att återvända till utan lever sitt liv uteslutande på gatan.

En av de bakomliggande orsakerna till att antalet gatubarn fortsätter att öka är urbaniseringen; människor flyr fattigdomen på landsbygden i tron att städerna ska erbjuda dem bättre levnadsvillkor i form av utbildning, bostad och arbete. Ofta hamnar dessa människor i kåkstäder i städernas utkanter där levnadsvillkoren är, om möjligt, ännu sämre än på landsbygden. Ett barn som växer upp på gatan eller i storstadens slumkvarter utsätts för livshotande faror och stora hälsorisker. Gatubarnen lider ständig brist på mat, rent vatten, kläder och skydd för natten. Lunginflammation, diarré, tuberkulos och mässlingen är några av de sjukdomar som ofta drabbar barnen och som kan vara livshotande, eftersom de flesta saknar tillgång till läkarvård. Barnen har olika sätt att försörja sig, t. ex. genom att arbeta som skoputsare, godisförsäljare eller bilrutetvättare, eller genom att tigga, stjäla och leta rester i soptunnorna. Många av barnen hamnar i kriminalitet, våldsamma gäng, narkotikamissbruk eller prostitution.

Då många barn upptäcker att det blir svårare att få in pengar genom tiggeri när de blir lite äldre, är ofta lösningen på problemet att börja stjäla istället. Både pojkar och flickor luras lätt in i prostitution i tidig ålder. Många barn flyr verkligheten genom att använda droger. Marijuana, Rohypnol och limsniffning tillhör de vanligaste drogerna. Droganvändandet går långt ned i åldrarna. Redan i nioårsåldern är många barn drogberoende och arbetar åt langare. En undersökning från 1997 visade att 85 % av gatubarnen i São Paulo hade använt droger. Aids börjar också bli alltmer utbrett hos gatubarnen. I undersökningen var 86 % sexuellt aktiva och 66 % hade aldrig använt en kondom.Kriminaliteten och våldet på gatan har ökat rejält. En vakt på en av ungdomsanstalterna (ett slags ungdomshem/fängelse där vissa gatubarn har oturen att hamna) säger: "Livet för marginaliserade ungdomar här är kort. Blir man över 30 år är det ett mirakel".

Allmänhetens bild av gatubarnen är generellt sett mycket negativ och man skulle helst se att de helt enkelt försvann. Barnen respekterares inte och deras liv anses inte vara mycket värda. En 16-årig flicka säger: "Bilar stannar för rödljus men inte för ett gatubarn, folk värdesätter saker högre än människor." Då barnen står utanför alla sociala nätverk befinner de sig i en mycket utsatt situation. Ofta blir de utsatta för övergrepp eller t.o.m. mördade. Flickor och även pojkar på gatan blir ofta våldtagna av poliser och yngre gatubarn riskerar övergrepp från äldre gatubarn. Flickor blir lätt exploaterade och sexuellt utnyttjade i sina anställningar som hembiträden åt rikare familjer. Många av de flickor som flyr undan dessa förhållanden söker sig till gatan och hamnar i prostitution. En del är bara nio år gamla. Många sexköpare är turister. Det förekommer också att unga flickor och pojkar tvingas arbeta som sexslavar. Polisövergrepp mot prostituerade är vanligt, både i form av våldtäkt och misshandel.