Insamlingsstiftelsen Gatubarn/målgruppen

Målgruppen
Tillsammans med de barn som deltar i vår skol- och fritidsverksamhet är det ca 3000 personer i ett vidsträckt slumområde i utkanten av La Paz, som får stöd genom Stiftelsen Gatubarn. De har tillgång till hälsovård och en chans att delta i studiecirklar och kurser, som är viktiga för att förbättra sina livsvillkor.

Studier, information och socialt stöd till de vuxna

Förutom hälsovård får de enskilda familjerna kontakt med våra socialarbetare, vilket ger även de vuxna en möjlighet att diskutera sina problem för att få hjälp och stöd. Därmed får föräldrarna möjlighet att ge barnen stöd de behöver. Föräldrarna kan även få juridisk hjälp via vår advokat. Missbruk och kvinnomisshandel är inte ovanligt och många kvinnor behöver hjälp för att ta sig ur svåra familjeförhållanden.

Stiftelsen Gatubarn fungerar ofta som en brygga mellan målgruppen, myndigheter, sjukhus och andra organisationer. Våra socialarbetare gör regelbundna hembesök, pratar med familjerna och analyserar tillsammans med psykologen var de största behoven finns och vilka barn som i första hand ska prioriteras för att ingå i projektet.

Genom att anordna informationskvällar och studiecirklar hjälper vi människorna att ta egna initiativ för att förbättra sin situation. Under åren har vi bedrivit kursverksamhet och studiecirklar för vuxna inom följande områden:

· läs- och skrivkurser

· hygien, näringslära och hälsovård

· familjeplanering och familjerådgivning

· mänskliga rättigheter och juridisk rådgivning

· barnmisshandel, kvinnomisshandel

· alkohol och droger

· sykurser

· matlagningskurser och bageriutbildning

· datautbildning

Dessa utbildningar har skapats utifrån de behov som visat sig. Oftast är det våra socialarbetare som i samråd med föräldrarna medverkat till att information och kursverksamhet kommit till stånd.

Llojeta och Oro Negro, områden präglade av extrem fattigdom

Människorna som ingår i vår verksamhet bor i området Llojeta och i förstaden El Alto. Befolkningen i dessa områden har under de senaste decennierna växt lavinartat. Många familjer har flyttat från landsbygden och gruvområdena in till storstadsområdet för att hitta ett sätt att försörja sig. Förklaringen finns i de förändringar i samhällsstrukturen som skedde på 1980-talet. När gruvindustrin i Bolivia blev mindre lönsam blev tiotusentals människor arbetslösa och utan möjligheter att försörja sig. Många blev också vräkta från de bostäder som upplåtits åt gruvarbetarna och deras familjer. Förhållandena för småjordbrukarna har också försämrats, eftersom man i Bolivia inte givit stöd till moderniseringar av jordbruket.

När vi 1995 började planera vår verksamhet i Llojeta, saknades i stort sett varje form av infrastruktur i området. Situationen har under åren förbättrats något, men fortfarande lever människorna under svåra förhållanden. Människorna som bosatt sig i sluttningarna äger oftast varken marken eller bostaden. Vissa familjer får tillfälligt bo i hus som ägs av någon annan, mot att de sköter om huset eller vaktar tomten, så att den inte ockuperas av någon annan. De kan när som helst bli vräkta. Bostaden är ofta byggd av soltorkad lera i kombination med plastskynken, plåtbitar och pappskivor. Den saknar vatten och avlopp och består ganska ofta av ett enda rum som delas av sex, sju, kanske tio personer. Hela golvet upptas många gånger av en stor madrass där alla ska få plats att sova. Matlagning och toalettbestyr sker utomhus.

Befolkningen fortsätter att växa på ett okontrollerat sätt, genom att människor bosätter sig allt högre upp i de branta bergssluttningarna, där ingen hittills trott att det var möjligt att bo. I området inträffar ofta jordskred under perioder av häftiga regn. 2003 förlorade drygt 100 personer sina hem och 14 familjer blev efter raset tvungna att bosätta sig i ett annat område.

Under de senaste åren har alltfler fattiga människor tvingats flytta från nedre Llojeta upp till högslätten där förstaden El Alto breder ut sig. Vår målgrupp tillhör ursprungsbefolkningen och de flesta har aymara eller quechua som modersmål. De talar som regel dålig spanska, och många har aldrig lärt sig läsa eller skriva. De saknar ofta identitetshandlingar och därmed har de inte heller några sociala rättigheter. Barn som föds i hemmet registreras inte och saknar därför formell rätt till skolgång. Många barn är undernärda och barnadödligheten är stor. De flesta saknade möjlighet att gå i skola innan vi påbörjade vår verksamhet. Några av barnen tvingades vakta småsyskon. Andra var med sina föräldrar på arbetet eller fick hitta egna sätt att försörja sig, t.ex. genom skoputsning, gatuförsäljning, prostitution eller tiggeri. Många saknade tillsyn större delen av dagen och tillbringade det mesta av sin tid på gatan. Under de år vi bedrivit vår verksamhet har förhållandena förbättrats för många av människorna i vårt projektområde, eftersom vi hjälper även de vuxna att påverka sin egen situation. Nya människor med stora behov flyttar dock hela tiden in i området och mycket återstår att göra.

Befolkningen delaktig i en demokratisk process

Samarbetet med målgruppen är oerhört viktigt. Barnens föräldrar engageras i verksamheten på olika vis. Föräldrarna väljer sin egen styrelse i skolföreningen, vars viktigaste uppgift är att se till att barnen har det bra i skolan, att föreslå förändringar och att övervaka vår skolverksamhet. I slutet av varje verksamhetsår deltar skolbarnens föräldrar i årsmötet där de lägger fram förslag om hur fadderbidraget ska användas. Föräldrar har även hjälpt till med utbyggnaden av skollokaler.

Till sidans topp