|
Karnevalen i Rio de Janeiro
Klockan är halv fem på eftermiddagen i Rio de Janeiro och
solen har precis gömt sig bakom något av stadens alla berg och kullar. På en
av Copacabanas mindre angenäma sidogator har hundratalet människor samlats
utanför en liten bar. Caipirinha, öl och diverse tilltugg konsumeras och
stämningen är förväntansfullt uppsluppen. Plötsligt avbryts sorlet och
uppmärksamheten riktas mot den tolv man starka sambaorkestern, som äntrat
den provisoriska scenen på trottoaren mitt emot baren. Applåderna och
glädjetjuten studsar mellan betonghusens väggar och blir officiellt
startskott för denna rytmiska afton. En kväll som hinner övergå i gryning
innan musiken tystnar. Så snart slagverkarna räknat in den för hela världen
så välbekanta rytmen och övriga instrument stämt in på dagens första
melodislinga kan festen börja. Publiken sköter sång och dans.
 Om knappa veckan går en av världens största
turistattraktioner av stapeln. En festlighet som, jämte fotbollen, kommit
att bli Brasiliens signum – det är dags för karneval i Rio de Janeiro!
Festen utanför den lokala baren, med ett av de flera hundra så kallade
blocos där olika bandas spelar, är en mycket viktig del av detta
jättespektakel som pågår under fem intensiva dagar. Det är den folkliga och
opretentiösa karnevalen som är gratis och välkomnar alla.
 Lika viktig för cariocas (riobor) är den officiella
sambaparaden på den för ändamålet specialbyggda arenan Sambódromo.
Varje år följs den av närmare 100.000 åskådare på plats samt miljontals
TV-tittare världen över. Biljetterna är mycket eftertraktade och kan på de
finare sektionerna kosta tiotusentals kronor! På Sambódromo tävlar
stans bästa sambaskolor mot varandra i olika kategorier - allt från
koreografi till utsmyckning av paradvagnar. Varje sambaskola förbereder sig
under ett helt år för att sedan vara i rampljuset med sina 3.000-5.000
deltagare under de cirka 80 minuterna som juryn bedömer respektive skola.
Slöseri med tid och pengar, kan tyckas. Men mycket av hela årets slit inför
karnevalen genererar både pengar och arbetstillfällen åt Rios fattiga
befolkning. Likt ingen annan tid på året finns det dessutom en möjlighet för
varje enskild individ att känna glädje och stolthet över sina hemtrakter -
oavsett kön, klasstillhörighet eller etniskt ursprung.
Med andra ord kan man säga att det i Rio finns två typer av
karnevaler, som äger rum parallellt. Å ena sidan den spontana, mer genuina
gatuversionen som ofta smygstartar ett par veckor tidigare, å andra sidan
den kommersiella och mer rumsrena varianten. Trots skillnaderna dessa två
emellan förmedlar ändå båda två karnevalens viktigaste ledord: gemenskap,
glädje, sommar och fest.
Karnevalens ursprung kan spåras redan hos de gamla
grekerna, vars riter för att välkomna våren blev till en viktig, årligt
återkommande fest. Liknande festligheter spreds senare över hela Europa och
fick fotfäste framför allt i Sydeuropa. Den katolska kyrkan motarbetade
starkt förekomsten av dessa fester, då de betecknades som syndiga och
promiskuösa. Tillslut fick man ändå ge vika för folket. Portugiserna förde i
sin tur seden vidare till sin koloni i Brasilien. Men det var först på
1930-talet som karnevalen började anta den form den har idag, med sambamusik
och tillträde även för den svarta, diskriminerade befolkningen.
Datum för karnevalen ändras från år till år och bestäms
utifrån när påsken inträffar. Officiellt börjar karnevalen alltid på en
lördag och slutar nästkommande tisdag. Karnevalssöndagen inträffar 49 dagar
före påskdagen.
Rio de Janeiro har precis som alla andra världsstäder stora
problem med kriminalitet, fattigdom och socialt utanförskap. Under de
senaste åren har dock mycket gjorts åt att förbättra levnadssituationen för
den tredjedel av stadens cirka 7 miljoner invånare som lever i fattigdom i
stadens mer än 600 kåkstäder, så kallade favelas. Bostadsprojekt,
bekämpning av arbetslösheten och antivålds- och antidrogkampanjer har varit
relativt lyckosamma. Problemen kvarstår tyvärr ändå och dessvärre är det,
inte helt oväntat, under turismens högsäsong som personrånen och
våldsbrotten ökar. Trots det är inte Rio farligare för turister än andra
metropoler som London eller New York. Här gäller sunt förnuft som alltid
annars. Man skyltar inte med smycken, kameror eller pengar och undviker
skumma bakgator efter mörkrets inbrott.
Jens Sjöberg, volontär i Brasilien hösten 2004 och våren
2005
Tillbaka
till fritidsverksamheten i Rio de Janeiro
|
